livetimeningar

Att gå omkring överallt, vart man vill och med musik i öronen går tiden väldigt fort också.

Många av mina tankar som jag har just nu går till min pappa. Jag tänker på hur arg jag är på honom för att han bara har glömt bort mig, men samtidigt kan jag sakna honom ibland så det gör ont.

Men samtidigt som jag är så arg på honom så jag skulle kunna skrika så älskar jag honom. När jag var liten förstod jag inte hur vissa vänner i min omgivning kunde säga att de hatade sina pappor. För mig var pappa och mamma allt. De fanns alltid där. Hur dum jag än varit visste jag att jag alltid skulle kunna komma till dem.

Visst, jag och pappa var nästan alltid osams. Men de stunder som vi satt i soffan och skrattade tillsammans då glömde jag bort de stunder då vi varit osams.

Nu har vi inte pratat på tre månader. Dagen min farmor gick bort var sista dagen jag såg honom.

Jag vill inte sitta och älta en person som får mig att må så dåligt. Hade pappa bara varit en av mina vänner som hade gjort såhär så hade jag nog inte brytt mig lika mycket. Men han är min pappa, vilket gör allt ännu värre.

Men jag är så glad att jag har kvar min underbara mamma. Vi har också haft våra bråk, men det har aldrig fört oss ifrån varandra, snarare tvärtom. Nu är jag närmre min mamma än någonsin. Det är henne jag ringer när jag behöver råd eller när jag bara vill berätta något kul som har hänt. Skulle jag behöva henne skulle hon ta sig till mig på en gång, utan att blinka. 
Mormor och morfar är också två värdefulla personer i mitt liv. Behöver jag hjälp så hjälper de mig utan att blinka. När jag bodde hos dem i somras när jag jobbade så kändes det som att vi fick en ny kontakt.