livetimeningar

Du skickade ett meddelande till mig för några dagar sedan. Och det låter konstigt, men det meddelandet fick mig att bestämma mig. Kan du inte bete dig som en vuxen så vill jag inte ha någon kontakt, för det enda du försöker göra är att ge mig dåligt samvete. Det är ju bara synd om dig hela tiden, det handlar alltid om dig. 
Jag var 8 år när jag för första gången fick höra att jag var dum i huvudet. Är det konstigt att jag var rädd att gå hem från skolan när jag hade fått IG på ett prov? Jag var rädd för dig, hela tiden. Tassade runt på tårna för visste aldrig när du skulle tycka att jag gjorde fel. Det var aldrig fysiskt med psykist. 
Klart jag saknar dig, men fram till i måndags så trodde jag inte att jag kunde leva utan dig. Men nu vet jag att kan kan det! Jag behöver inte dig mer. Hårt att säga men det är du själv som har valt det.